En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

I god tid

Klockan fyra i morse väckte jag husse med lite försiktig persiennharpa. Han blev inte alls glad på mig. Det blev ett jamarns fräsande och väsande ifrån honom och för ett ögonblick trodde jag nästan att jag skulle bli hemlös. När han äntligen insett att det inte är någon idé att bråka, så går han upp och sätter på kaffe. Självklart tassade vi katter efter för att få lite tidig frukost, men som vanligt tvärvägrade han. “Jag tänker inte uppmuntra er till att väcka mig klockan vråltidigt, bara för att få mat!” skällde han. Jag påpekade då att det inte alls var därför jag hade jagat upp honom, utan det var för att han skulle hinna till bussen, vädret var ju lite dåligt. Självklart lyssnade han inte, utan gick och somnade i soffan efter ett par timmar. Han fick sova cirka 37 minuter innan det var dags att gå till bussen. Då först såg han den egentliga anledningen till att jag väckt honom så tidigt – det hade snöat! Han slängde åt oss en näve torrfoder var innan han rusade iväg till bussen, som självklart var en kvart försenad.

Hur ska du nu hinna med bussen?

15 februari, 2012 Skrivet av | Allmänt | , , , | 21 kommentarer

Otäckt vitt

Uschjam, det kommer otäckt vitt nu igen. Husse sa att det varnades för riktiga snöstormar och jag vet inte vad. Husse greps lite av panik och gjorde sig i ordning för att trampa till affären och ladda upp med stinkisar och lite annat. Han frågade om jag kunde tänka mig att agera ledkatt så han inte skulle gå vilse i den kommande stormen. Jag totalvägrade. När husse kom hem från affären var han helt stukad i kroppen och påstod att han sprungit ikapp med två isbjörnar och en struts. Jag gjorde då klart för husse att nu fick han inte dricka mer hostmedicin.

1 februari, 2012 Skrivet av | Allmänt | , | 20 kommentarer

Hutter

Jamarns så kallt det var i morse. Husse påstod att det var -4,5 men jag hävdar bestämt att det var minst sjuttifemton minusgrader. Det var ju isbjörnar som ringde på dörren och ville komma in för att värma sig. Givetvis körde jag ut dem igen, det räcker med en brölande individ här hemma.

Husse tog ett foto på väg till sitt jobb, för att visa hur vitt och otäckt det var ute. Som om jag inte kunde se det igenom fönstret. Pffft.

Burrjam så kallt det ser ut. *kryper in under täcket*

23 januari, 2012 Skrivet av | Okategoriserade | , , | 20 kommentarer

Vad nu då?

Jama om att jag blev snopen i morse när husse påstod att det var snö ute. Självklart misstrodde jag honom och trampade upp till mitt kära fönster för att se att husse lurades. Det gjorde han inte. För att verkligen kontrollera läget, så krävde jag en promenad. Husse ställde upp ovanligt villigt, vilket gjorde mig lite fundersam, hade han något fuffens på gång. Men så var det inte, han ville bara ha lite egentid med undertecknad katt. Det var jamarmysigt ute  i solen, trots det otäckt vita och bäst av allt var att mitt hörn var nästintill snöfritt.

Burr, lite kyligt om tassarna tycker jag.

Nästan snöfritt vid mitt kära hörn.

Solen sken och det var jättemysigt ute.

Så har vi en tråkig nyhet också, fast det är inte så allvarligt som det låter. Husse fick precis meddelandet från wordpress att han fyllt sin kvot med bilder och måste skaffa större utrymme. Tyvärr kostar det pengar som vi inte har. Så bli inte ledsna om det inte kommer med bilder på en tid nu. *suckar*

8 januari, 2012 Skrivet av | Okategoriserade | , , | 28 kommentarer

Otäckt vitt

Det ramlar ner en del otäckt vitt utanför fönstret. Det är inte så mycket, men tillräckligt för att man ska bli lite orolig. Husse däremot blir bara glad, för han vill ha snö på vintern, speciellt nu då han inte behöver skotta fram bilen längre som han fick göra förra året. *hehe*
Husse sitter nu bara vid datorn och spelar sitt nya spel. Han höll nästan på att missa sin middagslur mitt på dagen.
Nu måste jag jaga in husse i duschen i alla fall, för han börjar lukta lite konstigt. *rynkar på nosen*

Förresten, Tindra har varit lite grinig idag. Hon bet husse i handen och så kloade hon till honom, när de låg och myste i soffan. Måste vara husse som gjort något dumt igen.

Det har inte kommit så mycket än.

Så här såg det ut förra vintern.

 

18 december, 2011 Skrivet av | Okategoriserade | | 24 kommentarer

Grönt är skönt

Eller vad jamar ni, kära bloggvänner? Är det inte härligare att känna gräs under tassarna, än otäckt vitt? Fast just nu känns det som om det inte spelar någon roll, för gräset är blött och geggigt, samtidigt som det blåser halv storm. Annat var det förra året och året innan det.

Inte en snöflinga så långt ögat kan nå.

Vintern 2010. Burrjam så kallt...

Från vintern 2009, då var det vitt ute.

15 december, 2011 Skrivet av | Okategoriserade | , | 18 kommentarer

Ena värre än det andra

Uschjam! Var ute på en prommis med min kära husse och noterade till min stora sorg, att det låg otäckt vitt ute. Husse var i vanlig ordning, på väg att halka ett par gånger. Hade han (återigen) inte varit förankrad i mig, så skulle det blivit en frivolt. Jag nosade runt på min gräsmatta i någon minut, men sedan fick det faktiskt vara nog – jag blev blöt och kall om tassarna.

Men fyjam, det är ju vitt ute husse.

Burr! Okej, nu har vi kollat gräsmattan, nu går vi in igen.

Men ni ska inte tro att det var det värsta. Oh nej-jam! Efter att husse hade lämnat av mig inne så försvann han igen. Jag blev tvungen att trösta Tindra, som trodde husse hade dumpat oss. När han väl kom tillbaka så önskade jag nästan att vi hade blivit övergivna – en liten stund i alla fall och med mycket mat så klart. För med sig hade husse ett fruktansvärt monster som lät mycket otäckare än alla brummisar och sugmonster tillsammans. Den tickade!!! Det är säkert, när husse ledde in den i lägenheten så hörde man tick-tick-tick-tick. Den blev tyst först när husse låst in den i klädkammaren. *ryser*

Whaaa! Vad är det där för otäckt monster, husse??

Sådärjam, in i klädkammren med dig.

7 december, 2011 Skrivet av | Okategoriserade | , , , | 18 kommentarer

Skuttar runt i otäckt vitt

Trots den överhängande faran för att bli blöt om tassarna tog jag mig en promenad. Jag var ju så nyfiken på hur mitt hörn och husvägg hade klarat sig. Husse var något svårstartad och det krävdes ungefär två timmars konstant tjatande innan han gick med på det. Slöfock! Tindra funderade på att följa med, men hon ändrade sig sedan. “De’ e leskit ute” jamar hon.

Ja' skulle också vilja följa me' ut...

Fast ja' e så liten å så e ja' lite redd också.

Väl ute fick jag visa mig på styva linan när jag galant skuttade över diverse snöhögar, till skillnad från husse som var klumpig som vanligt.

Men husse, varför envisas du med att klampa runt i snön för? Äh, sjåpa dig inte. Du kan krypa på knä under buskarna.

Åh, vilken fin gren. *nosar*

Det verkar som om min husvägg klarat sig undan det otäckt vita. *glad*

Så lägger vi oss på rygg och solar magen lite.

Mjausingen så härligt det var här. Kurr kurr kurrrrr...

Så gjorde husse ett filmklipp på när jag visar min graciösa hoppstil.
Tyvärr blev det lite fel, så vissa bilder blixtrar förbi lite väl snabbt… *suckar*

Slutligen vill vi skänka en tanke till Basco som inte känner sig helt frisk, även om det är bättre idag än igår. Men vi fortsätter att hålla tassarna för dig kompis. Krya på dig.

19 mars, 2011 Skrivet av | Okategoriserade | , , , | 26 kommentarer

Dumma snö!

Fy så arg jag är på vädret. Varför skulle det komma massa otäckt vitt för? Jag gjorde såna härliga vårrullningar igår och var så lycklig för att det började bli mer vår, så händer det här. Nu tänker jag ligga inne och sura tills det blir vår igen. *stampar*

 

Usch, försvinn dumma vitt! *viftar med tassen*

Usch för otäckt vitt. Försvinn! *viftar med tassen*

 

18 mars, 2011 Skrivet av | Okategoriserade | | 21 kommentarer

Min älskade husknut!

Äntligen har det försvunnit så pass mycket vitt att jag kunde tassa ut till min favoritplats – husknuten. Det var förstås inte helt riskfritt att ta sig dit, för jag var tvungen att trampa tvärs över kattnekaise. Jag ville vara lika tuff som Rasmus var när han besteg det.

Framåt husse! Mot husknuten!

Men kom igen nu då...

Äntligen förbi det vita. *skakar på tassarna*

Älskade husknut, som jag har saknat dig!

Bäst att kolla buskarna här också så de inte har förfallit.

Bäst att markera buskagen igen. *klösa, krafsa*

Då så ska vi... pust... bara gå tillbaka igen då. Stånk!

Hjäääälp! Jag har tappat tassarna. Eller nej vänta, där var dom

Snart... flås... tillbaka igen. Stön!

Det blev faktiskt lite otäckt på tillbakavägen då jag trampade rakt igenom snön och kunde knappt röra mig. Jag jamade hjärtskärande åt husse att komma och rädda mig, men plötsligt så kom jag loss igen och tassade vidare.

När vi var utanför vår lägenhetsdörr så hördes ett hysteriskt jamande från andra sidan. När vi öppnade så stod Tindra på baktassarna och jamade helt förtvivlat.

Tindra jamar: Ja’ va’ jetteredd att ni hade överjätt mig. Ja’ jamade å bankade me’ tassarna mot dörren för ja’ inte ville va’ ensam. *morrhårsdarr* Ja’ blev jettegla’ när ja’ hörde er igen. *torkar en tår med tassen*

Sippo: Såjam Tindra, du vet att vi aldrig skulle lämna dig. Tindra: *sniff* Åh, okej. *snörvel*

Husse lyfte upp Tindra i famnen och hon började genast spinna så det skakade i väggarna. Hon buffade och rullade runt i husses famn och verkade helt överlycklig. Husse pussade på hela henne och viskade att så länge han levde, så skulle inget ont hända henne. Inte ens om något händer husse så skulle vi bli övergivna.

18 januari, 2011 Skrivet av | Okategoriserade | , , , , | 22 kommentarer

« Tidigare inlägg    

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 65 other followers