Ingen blogg idag
Både husse och jag känner oss lite slitna idag, så det blir inte mycket till inlägg.
Det regnar ute och det ser väldans blött och otrevligt ut där ute. *suckar*
Återkommer när jag har något roligare att jama.
Det var snällt
Jag märkte något väldigt tråkigt när jag var ute på promenad idag. Det otäcka gräsätarmonstret hade varit framme och slaktat nästan hela gräsmattan. Jag började nästan gråta över mitt fina gräs. Men så kommer jag till mitt favorithörn och vad ser jag där? Jo, mitt hörn hade skonats av gräsätaren, det fanns fortfarande högt mumsigt gräs kvar att tugga av. Jag blev så lycklig att jag rullade runt flera gånger på gräsmattan och kurrade.
Angående strulet med kommentarerna, så håller husse på att försöka få hjälp av supporten. Men hittills har han inte fått något bra tips.
Men supporten behöver lite mer information om vad det blir för fel när folk försöker kommentera, så att de kan felsöka.
Tassa ner det som händer i ett mail och skicka till mig. blogging.cat[at]gmail.com
Tårar rinner längs min nos…
Det är efter att ha varit inne på Wikki’s blogg och läst om katten Maleia, som fick uppleva en natt av kärlek och värme innan Skaparkatten kallade.
Vi blir lika rörda varje gång vi läser om hur en katt som precis blivit räddad, får njuta kanske bara ett par dagar som mest, innan den måste tassa vidare. Vi hoppas att Maleine mindes den ömhet hon fick känna i livets slutskede och har med sig den känslan till Regnbågslandet.
Vi är många som tänker på dig, trots att vi aldrig träffats…
Fortsätt växa
Nu växer gräset så att det nästan knakar om det. När jag var ute med husse i dag så kände jag hur gräset killade mig på magen. Det är så saftigt och grönt när det är långt. *slick om nosen* Hoppas att det aldrig klipps ner igen.
Så ett litet filmklipp på en tjej som försöker sjunga och hennes katt som protesterar vilt, eller frågar den kanske om matte har ont i magen.
Pälsblåst
Jamarns i gatan vad det blåser ute. Jag som trodde att det skulle bli en skön promenad i solskenet – ack så jag bedrog mig. Så fort vi kom utanför huset så fick husse 37% slagsida på grund av den dumma blåsten. Själv klamrade jag mig desperat fast med klorna i gräsmattan. När det då och då slutade blåsa, så joggade jag en liten bit och käkade lite gräs, hela tiden med morrhåren kalibrerade för att känna av vindförändringar. När jag kände att det skulle blåsa upp igen, så jamade jag varnande till husse, så att han kunde förbereda sig. Jag tyckte han skulle surra fast sig runt en lyktstolpe med kopplet, men han tyckte att det var att överdriva. Nåjam, han kan inte säga att jag inte varnade honom i alla fall. Som tur var så kom vi in oskadda, men min päls kommer vara burrig i sjuttielva dar. *suckar*
Tar igen mig
Efter att ha bestigit både Kattnekaise och min spaljé, så har jag nu beslutat mig för att ta en vilodag. Troligen blir det en hel del gos i soffan med husse. Jag älskar den soffan mer och mer för varje dag. Är inte Tindra snabb nog och tar liggplatsen intill husse, så snor jag den istället. Livet kan inte bli så mycket bättre.
Glöm nu inte att tassa in till Max, som blev biten av något igår. Han behöver nog lite extra tröst, eftersom han har utegångsförbud i över en vecka! Stackars Max!
Min spaljé
Stärkt av min bergsbestigning igår, så bestämde jag mig för att idag pröva att hoppa upp på spaljén utanför oss.
Självklart hade jag min livlina fäst vid husse, ifall jag skulle springa vilse eller ramla ner. Man kan ju aldrig vara nog försiktig.
Kattnekaise
Jag glömde ju berätta att jag utövade bergsbestigning igår. Visserligen var det ett väldigt litet berg, men jag tycker som så att man får börja lite försiktigt nu då man varit inne hela vintern. Man vill ju inte få svanskramp eller nåt.
En kortis i solen
Det blev en snabbpromenad idag när husse kom hem från jobbet. Min kattliga instinkt sa mig att han var rätt trött och ville inte vara ute så länge och som den omtänksamma katt jag är, så blev den väldans kort. Den hade blivit ännu kortare om inte min kära favoritgranne hade kommit och gosat med mig. Det kan man ju bara inte tacka nej till. Problemet var att när hon gosat klart, så orkade mina tassar knappt bära mig. Jag låg ju så skönt där jag låg och hon kunde ju kanske komma tillbaka. Men så såg jag att hon gick in i sin port och då följde jag efter husse, som höll porten öppen åt mig. Tack husse.



















