Livet går vidare…
Precis som alla gånger tidigare då en bloggvän har tassat över Regnbågsbron, så känns allt annat så oviktigt. Det känns inte riktigt rätt att i samma andetag som man beklagar sorgen, skriver ett inlägg där man drar skämtet om katten, skällisen och Bellman. Det är därför vi gjorde det förra inlägget mitt på dagen, för att hedra vår bortgångne vän Sixten och ändå på kvällen, försöka gå vidare.
Det första inlägget efter en sån här tragedi, är alltid svårast. Men jag tror nog att Sixten förstår hur vi känner, uppe i Regnbågslandet.
Och nu till det första inlägget.
Husse kom ju hem med en skum typ igår och jag har ju legat och hållit ett vakande öga på den halva natten. Men jag undrar om det inte var lite onödigt, för husse råkade slita av halva armen på den stackaren, så nu brölar den inte längre när man skjuter iväg den. Husse är väldigt ledsen, för han ville ha med den till jobbet för att leka med där. Han tittade då lite väl länge på mig, så jag förklarade att om han tänkte skjuta iväg mig med en slangbella, då skulle han få arton klor som kliade honom på ryggen när han står i duschen. *fnyser*
17 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.





[...] gjorde jag slag i saken och ställde inkräktaren mot väggen. Antingen tog han av sig masken, eller så skulle han få smaka på tassen. Maskerade [...]
Men vad i….hur har husse lyckats amputera armen? Ser VÄLDIGT onaturligt ut med brottet just där. Förstår om du känner aningen oro inför eventuellt kommande husse-gos. Har han fått hulk-krafter, eller?
Det måste vara allt kaffe han dricker, som gett honom hulk-krafterna. Så nu är det bäst man aktar sig. *orolig*
Håller med dej – livet måste gå vidare… det vet vi och det gör det – fakt-tass-tiskt… även om det känns hopplöst och meningslöst…
Det går lite lättare efter ett tag, även om det inte känns så i början.
Klart man måste tänka som så,
att livet måste gå vidare,
fast ens nätkattvän har gått över till regnbågslandet
Vi saknar ju honom oxå
fast vi inte han lära känna Sixten så jamars länge.
Många tankar till hans familj!
Tass Tass
Jo precis, man måste försöka tassa vidare efter det sorgliga.
Tråkigt när apan går sönder. Vi undrar så vad det är för en typ. Är det något som ska skjutas genom luften? Kurr och burr.
Husse var väldigt besviken och muttrade om dålig kvalité. Tydligen så ska man skjuta den igenom luften och träffa arbetskamraterna, det var så jag förstod det i alla fall.
Men nuu när husse har oskadliggjort den där skummisen så mycket genom att dra av armen kanske du skulle våga dig på att dra av den där bindeln han har för ögonen så vi får se hur h*n ser ut egentligen?
Hm, det var ingen dum idé. Ska försöka få av bindeln inatt.
Oj då, hemskt vad husse är våldsam, var lite rädda som svansarna där hemma..Nosbuff
Jo, det gäller att vara extra varsam om svansen nu ett tag framöver.
Vi tycker, att det där skumma odjuret, som husse släpade hem, mest liknar en sorts apor, som matte har berättat om. De bor på Skansen och de har jättelånga tvärrandiga svansar.
Nästan som en del av oss katter.
Sen lär de vara väldans nyfikna! När matte träffade dem undersökte de en fotografs blixtmojänger. Så se upp, så han inte snor Tindras och dina privata tillhörigheter!
Håll koll!
Tass, tass
M & V
Då måste husse ap-nappat den här typen. *suckar* Men jag ska fortsätta att hålla ett vakande öga på den, så att inte våra leksaker försvinner. Eh, Tindras leksaker menar jag ju såklart. *ahem*
Han verkar vara hårdhänt er husse!
Att tassa av armen sådär.
Ang. Sixten så är det jamartråkigt, men som jamat… livet tassar vidare.
Tror ni man blir lite orolig när husse vill gosa nu, eller? *darr, skak*
Jag tror Sixten skulle vilja att vi fortsatte med våra liv. Vi tänker ju på honom ändå.