En katts betraktelser

Snuffe hos veterinären

Fast de” va” bara på återbäsök! Åh så gla” ja” e över att vara hemma igen. Visserligen var det jamarkul att träffa de söta och snälla tjejerna på Valla Djurklinik, men husse är ändå bäst. Dåm kom ihåg mej å va” jätteglada över att ja va” frisk å så.

Men vi jamar från början.
Husse har ju nu sedan vi kom hem från Valla Djurklinik, tvingat i mig femtielva olika tabletter varje morgon. Vad är de” för sätt att hälsa sin älskade katt gomorron?!

Som svar på denna behandling, så pinkar ja” på honom efter varje gång. Hah! Så går de” när man mukkar me” mej!
Så hände det något förjamat underligt. Ja” vet inte hur de” gick till, men ja” råkade ta fel på skafferiet å kattlådan, så de” blev lite blött i skafferiet. Husse blev helsur å sa att om ja” inte schärper mej, så ska han sälja mej till Gillette’s Testcenter för rakhyvlar. Undra va” de” e för nåt.

Hm, vaddå? Om ja' vet nåt om pölen i skafferiet? Njaäää...

Men nu hade asså husse bokat tid hos vettisen igen. Ja” satt å jamade hela vägen in. Ja” va” jetteredd att bli lämnad där igen å förklarade för husse att i så fall villa ja” inte leva längre. Men så förklarade husse att vi bara var där på återbesök å att ja” skulle få följa me” hem igen. Oj så glad ja” blev då.

Nåjam. När vi var där så berättade, eh skvallrade, husse om att ja” råkade pinka i skafferiet å på honom å i sängen å på tvättmaskinen å på.. hm. Eh.. Äsch då. Vettisen förklarade då att det var okej å att ja” inte läckte, utan valde schälv att kissa här å där. Ytterst sympatisk vettis.

Husse verkade dock mer intresserad av den rara veterinären än av mitt välbefinnande. Ja” protesterade mot detta genom att hoppa runt lite i rummet och vägra lyssna på vad han sa. Husse alltså.

Ska du vara så där pinsam husse, då tenker inte ja' vara me' längre.

Näpp. Ja' lyssnar inte på ett dugg på va' du har å säja.

Efter att den snälla veterinären hade petat lite på mej, så bestämde ja” mej för att lämna ett minnesmärke. Ja” försökte kissa ett ”Snuffe was here” men de” blev bara en pöl av allting. Vettisen blev glad å samlade upp min pöl för provtagning. Ja” fattade ingenting.

När hon efter en stund kåm tillbaka, så sa hon att de inte var några kristaller kvar, men att ja” fortfarande hade baskilusker såm simmade runt. Därför skulle husse börja ge mig antibioti-katt igen. Ja” höll på att smälla av, för den smakade verkligen pyton!

Som om de” inte räkkte, så köpte husse en medusin-intryckar-mojäng. Den ska han tjöra ner i halsen på mig för att ja” ska ta dåm dumma tabletterna. Fy så elakt. *fnyser*

Som en fin avslutning, så gav husse vettisen (det var ju henne husse stod å pratade med) ett diplåm som han hade gjort på sin praktikplats, eller va’re nu kallas.

Vettisen takkade flera gånger å sa att de” va” gullit å att han va söt å ja” vet inte vad. Först trodde ja” de” va” mej hon mena’, men de” va visst riktat till husse. Självklart fikk husse hjärnsmälta å fikk inte fram ett vettit ord. Tjejer har den inverkan på honom. Ja” börjar snart bli oroli” för att husse kanske e” mer intresserad av… Ajje! Slåss lagom din drummel, ja” skåjjade bara. *gnider skallen*

Här e diplåmet me' tavelram å allt.

Till all snäll personal på Valla Djurklink. Ni va' jettesnella mot mej.

2 september, 2010 Skrivet av Katten Sippo | Okategoriserade | Snuffe hos veterinären | 24 kommentarer