En katts betraktelser

Lex Nisse

Katten Tasse hämtas från den äldre och något förvirrade människan N.N. som egentligen inte ville något illa, men helt plötsligt så hade han för många katter och de mådde inte alls bra. Tasse blev som alla sina vänner, räddade från misären av någon som kallades Länsstyrelsen.
-Äntligen kommer vi få ordentligt med mat och någonstans att gå på lådan, förklarade han för sina skräckslagna vänner. Han gick runt och tröstade sina medkatter och förklarade att det nu var slut på lidandet.
-Är det verkligen sant? frågade de andra.
Tasse försäkrade dem alla om att de skulle få nya hem hos snälla och hänsynsfulla människor.

Lite oroliga blev de dock, då de en efter en försvinner för att aldrig mer komma tillbaka. Tasse förklarar att det beror på att människorna omplacerat kissarna så de får egna trygga hem. För det var väl ändå så det var menat? Varför skulle man annars räddat dem? Själv väntar han på att hans matte ska komma och rädda honom. Tasse har nämligen en snygg tatuering i örat, som visar att han har en matte som saknar honom något så fruktansvärt.

Efter ett par dagar så var det Tasses tur att åka bort.
-Hej då mina vänner. jamade han glatt. Nu ska jag åka hem till matte. Lycka till allihop! jamade han som avsked.

Men Tasse fick aldrig komma hem. Hans öde var redan beseglat från det ögonblick människorna hade slagit sina klor i honom och hans vänner.

Uppe i Regnbågslandet springer nu flera nykomna katter omkring och busar. De har inte längre ont och de känner varken rädsla eller hunger. Men nere på jorden, bland de levande, går någon omkring och sörjer sin älskade vän som försvunnit…

Jag tassade in på Wikki’s blogg och såg mig omkring lite. Ett inlägg som fick mig att börja darra på läppen, var inlägget om Nisse. Varför är människor så snabba att döma oss katter till döden? Vad har vi gjort för ont för att förtjäna dödsstraff och sedan hamna i glömska? Kommer någon ens att bry sig?

När det händer något inom det människor kallar vården, så ska det alltid göras ordentliga utredningar. Ibland så stiftas en ny lag, ofta uppkallad efter den person som for illa och startade utredningen.

Jag kräver att det görs samma sak för oss katter. Jag KRÄVER en Lex Nisse. En lag som säger att ansvariga människor ska ställas till svars för sitt dåliga sätt att hantera situationen. Ett krav på att vi katter ska behandlas som levande varelser och inte som en trasig leksak! *knuten tass*

Tillägg: Detta gäller självklart även de människor som tror de räddar katterna genom att trycka in hundratals i en lägenhet eller stuga, där de sedan får kattungar som sedan själva förökar sig… Det måste göras något åt det här! Vi behöver en djurpolis!

Nu måste jag gå min väg för att torka mina tårar.

23 juli, 2010 - Skrivet av Katten Sippo | Okategoriserade | kattplågare, ledsen, regnbågslandet, sorg, wikki