Rumpgos
Nu när datorn fungerar som vanligt, så har allt återgått till det normala. Det vill jama, vi jagar upp husse klockan fem på morgonen och han dricker sitt kaffe framför datorn. Igår när den inte fungerade, så satt han bara och stirrade på kaffekoppen utan att dricka. Sen fick han ont i skallen för han inte drack kaffe. Människor.
Idag tänkte jag ta upp ett ämne som inte jamats så mycket tidigare. Det handlar om rumpgos. Alla tycker ju vi katter är söta när vi nosbuffar och har oss. Men det är inte många vanliga människor (som inte har katt) som vet att när vi backar in rumpan i ansiktet på vår eller någon annan människa, så är det inte för att vi är oförskämda. Vi gör så bara för att vi att vi accepterar er och att ni nu har rätten att ta lukt-legitimation på vår rumpa. Det är ju faktiskt oftast så vi djur gör när vi kollar upp någon. *nickar duktigt*
16 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.





Jättebra att du sprider information om detta, men jag tror det är ganska olika hur katter markerar inför människor. En del gör det med rumpan, men många gör det med kinderna. Där sitter många doftkörtlar också. Jättefin bild på dig.
Just precis. Vi har alla våra sätt. Men jag tyckte det var viktigt att förklara att rumpgos inte var en förolämpning. Tack för berömmet. *spinner*
Jag vet att det är på det viset, men det är så konstigt mig, för jag rumpgosar ALDRIG! Piff och Puff gör det jämt, matte och husse ser knappt framsidan av dom. Men jag, jag nosgosar. Punkt. Som tur är känner vi igen varann ändå! *glad*
Vi har ju alla våra egna sätt att gosa på. Du är kanske en sån gentlekatt att du inte gör så.
Det är ju jättepraktiskt att alltid ha lukt-leget med sig! Det borde man införa för tvåbeningarna också, tycker vi. På banken och apoteket, till exempel. Fast matte trodde inte alls på den idén… *frågande* Det är nog bara för att människorna har så dåligt luktsinne! Kurr och burr.
Praktiskt är det minsta man kan jama. Fast jag är lite tveksam till att låta tvåbeningar använda sig av det. Jag har erfarenheter från husses lukt-leg, som får min kattnos att skrynkla ihop sig. *ryser*
Husse brukar säga något om att ”det är ju mysigt med en kattrumpa i ansiktet” men han vet ju att det är för att vi gillar honom men han brukar raskt övergå till öronkli. Nosbuff
Det låter som min husse det där. Hehe. Tur att våra människor förstår oss lite i alla fall. *buff*
Bra att du undervisar tvåbeningarna i den ädla konsten att kommunicera! Gammelmatte brukar säga att vi katter ”vänder den vackra sidan till” när vi erbjuder våra tvåbeningar att nosa oss i ändan, men nosar gör varken gammelmatte eller matte… istället stryker de oss lätt över ändan och tackar för att vi varit så vänliga. Vi katter nosar förstås varandra i ändan lite då och då, men Imma säger att man inte nosar en abbemissa där bak så hon tillåter inte att vi blir så ”närgångna” mot henne…
Tass från Jenny, klosterpostulant och bolisassistent.
Man måste ju se till att våra tvåbeningar åtminstone har grundläggande kattologiska kunskaper. Husse brukar också stryka mig över rumpan när jag vänder den sidan till, så krafsar han mig vid svansroten. *spinner*
Rätt att ta lukt-leg, vad menar du?
Jo, vi identifierar ju varandra genom rumpnosning. Så man vet vem som är vem och så. Rump-leg.
Här är det jag, puma som rumpgosar fast med Sixten. varenda gång jag ser honom så kan jag inte hjälpa att springa fram och nosa honom där bak. Matte tycker jag är konstig och Sixten fräser åt mig, suckjam livet är hårt.
Stackare, det kan inte vara lätt med en fräsande kattkompis och en oförstående människa. *tröstartass* Men jag förstår dig så klart.
Commandokatt Sippo har helt rätt. Så är det bara. Rumpgos till våra tvåbeningar ÄR APSÅLUT att visa HÖGSTA graden av förtroende! Man visar ju inte JUST den kroppsdelen för vem som helst. Här handlar det värkligen om STORT förtroende.
Tassar M & V
Just det! Ett JÄTTESTORT förtroende. *visar med tassarna*