Kattgräs
Morgonen började bra för oss katter. Husse ansåg nämligen att kattgräset hade fått växa klart. Det blev en fest för Snuffe och mig när vi satte oss och delade lite gräs. Problemet är bara att blomkrukan väger för lite, så varje gång man försöker få loss ett strå så följer hela krukan med och så säger den ”blonk” när den åker i golvet. Detta har gett husse lite nervösa besvär om man så jamar.
Så hade jag lite gos med husse och hans fötter. Mitt i goset så kom Snuffe fram och viskade en hemlis till mig. Men vad det var, det säger jag inte än.
21 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.






Det gläder mig att gräset lyckades och var i herrarna smak! Har dock också haft problem med lättviktskruka så matte drar av et par grässtrån i taget och ger oss – plus att hon äter några själv, smakar gott tydligen för 2beningar också?
TassKram Wikki
Gräset är verkligen namnam! Husse har nu satt krukan så den fastnar i en skåpdörr. På så sätt hoppas han att den ska stå kvar. Nu börjar istället skåpdörren att lossna lite. *hehe*
Mums för kattgräs!
Nu längtar vi till våren! /Tass
Ja, nu börjar den här vintern kännas lite väl lång.
Jag tycker din husse ska ta och gjuta av en blomkruka i cement, den lär ni inte rubba på.
Hälsningar från Sangis matte
Ska fråga om husse kan leta upp lite sån där cement och göra det. Kan man odla det själv kanske?
E också hemskt nyfis på vad Snuffe kan ha för hemlis. Kan du inte ge en liiiiten hint? En liiiiten ledtråd. Ja ska inte jama för nån. På heders!!!
Njaaaam, jag vet inte jag. Det är egentligen en rätt fånig sak. *viftar med tassen*
Kanske viskade han så här:
”kattgräset är inte grönare på andra sidan om matskålen! Där växer blomkålen!”
hehehehe!!!
Njaaaam, inte riktigt. Fast det var ett bra ordspråk.
Åh så gott ”slickar oss runt munnen” Men vi blev hemskt nyfikna på vad Snuffe viskar om. Tasskram
Jättemumsigt och så slipper man gå ut i det otäckt vita.
Även om jag naturligtvis blir väldigt nyfiken på hemlisen som Snuffe viskade förstår jag ju att en skicklig säkerhetskatt är van att hantera hemligt material, så jag får väl fortsätta undra vad han sa?
Mums, gräs! Vi har också haft problem med för lätt kruka för ibland är det inte så lätt att bara knipsa av stråt. Man måste dra också. Vad nyfikna vi blev på Snuffes hemlis. Vilken retsticka du är! Fast man ska inte berätta hemlisar. Kurr och burr.
Får be husse köpa en sån där jättekruka i gjutjärn, eller vad det heter. Jag ska jama hemlisen vid tillfälle. *tittar runt*
Mums grönt gräs det gillar jag oxå men här växer inget sådant, men till våren ska det mumsas.
Taxkramisar.
Finns det verkligen inget hundgräs att köpa?
Lägg tassen på blomkrukan nästa gång din husse tänker ta upp blomkrukan från golvet! Vi har vårt gräs på golvet. Då är det nästan som om det växte på marken. Ert gräs ser jättesaftigt och smaskens ut!
Här ska ingen komma och norpa mitt kattgräs! *hotar med tassen* Jag har också mitt på golvet och där ska det stå tills jag jamar annat.
Vi katter är suveräna på att behålla hemlisar för oss själva! *stolt* Ibland tittar matte länge på mig och så frågar hon ”vad tänker du på, gumman?”… men inte kan jag berätta det för henne, heller! Det jag tänker på är sådant som änglarna har viskat i mina öron för att vi klosterkatter skall be för… och det får jag naturligtvis bara berätta vidare för andra klosterkatter, som också har tystnadsplikt. Men matte envisas inte, för hon har tystnadsplikt om sådant som änglarna viskar till henne och sådant människor berättar i förtroende…
Var gräset gott? *suckar* Vi skulle behöva gräs här också… vårt eget som brukar finnas ute i trädgården är begravt under en kattiljard med snö!
Tass från Imma, abbemissa.
Tänk om vi katter skulle jama vidare allt som vi ser och våra människor berättar för oss. Måste jama att jag känner mig stolt över det förtroende jag fått. *sträcker på halsen* Gräset smakade utmärkt. *rap*