En katts betraktelser

Vilken morgon…

Jag fick verkligen ingen bra start på dagen. Vi höll precis på att klä på oss, då min superhörsel uppfattade misse-tänksamma ljud i farstun. Jag försökte påjama detta för husse, men han lyssnade inte. Han var totalt döv för mina varningar om det otäcka utanför. När han öppnade dörren fick jag en chock. Där stod monstervagnen!Det är ett hiskeligt monster på hjul, som en “städtant” drar runt på i området. Hon brukar komma titt som tätt och städa i vår farstu så det lukter jättestarkt och irriterar min känsliga nos. Detta påverkar i högsta grad mina nosologiska undersökningar.

“Mitt främsta nosologiska instrument i närbild. Mina näsa, även kallad nos.”

Jag använde mina bestämdaste jam för att tala om att jag var inte alls pigg på en promenad. Faktum var att min promenadvilja hade försvunnit nånstans mellan hallmattan och dörren.

Trots detta så släpade husse undertecknad katt, ut ur lägenheten. I ren protest plockade jag med mig dörrmattan och en del reklam som låg och skräpade. När vi väl kommit ut så kommer nästa chock. Det spöregnade.

“Kunde du inte väntat på trevligare väder innan du släpade ut mig? Vadå mitt fel? Det var du som släpade ut mig genom dörren.”

Nu var det verkligen kris. Skulle jag riskera livet och smita förbi monstervagnen och hem igen, eller skulle jag räta ut morrhåren och trotsa det dåliga vädret? Man kan säja att jag kände mig lite… ställd.

“Titta så ställd jag är.” *mjurr mjurr*

Självklart ryckte jag upp morrhåren och traskade ut i det dåliga vädret. En ljuspunkt var ju att husse faktiskt blev betydligt blötare än vad jag blev.

Efter avklarad promenad så blev det att ligga i sängen. Jag låg där, husse fick ta soffan. Nån måtta får det väl vara?

25 november, 2009 Skrivet av Katten Sippo | Okategoriserade | blött, otäckt | 8 kommentarer