En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Mums!

Åh vad jag är glad i dag. Först blev det en härlig morgonpromenad. Jag tyckte den var härlig, husse gick och svor över vädergudarna i trettiosju minuter. Själv bad jag Skaparkatten om förlåtelse å min husses vägnar. Jag var nämligen lite nervös att han skulle slänga blixtar eller gammal kattmat i skallen på honom.

Vi hade knappt kommit in så vänder husse och försvinner. Jag blev lite orolig, eftersom husse har så dåligt lokalsinne. Tänk om han skulle springa vilse. Men det hade han inte gjort.

Med sig hem hade han en stor kasse med människosaker i. Först blev jag lite sur över att ingenting var till oss. Men så såg jag den…

Det var den vackraste ask jag någonsin sett. Mina morrhår började darra av upphetsning och svansen snurrade bara runt i cirklar. Han hade nämligen köpt Dentabits! Det är Katten Nea som berättat så mycket om dem, att husse till slut köpte en ask i affären som han bjöd på.

220920091224
“Skåden den mäktiga asken med Dentabits! Prisa ICA och husse.”
220920091225
“Snuffe kunde som vanligt inte vänta, utan ville ta själv.”

Självklart fick vi göra lite konster, som att stå på baktassarna. Eh, jag stod på baktassarna, Snuffe ramlade på häcken och sedan gav han hundan i alla konster och snodde godiset och flydde.

Tack snälla gosiga, söta och underbara Nea! *nosgosar*

22 september, 2009 Skrivet av | tråkigt väder | , , , | 10 kommentarer

Undercover

I mitt arbete som säkerhetskatt, så måste jag ibland pröva olika metoder när jag patrullerar. I dag blev det till att förklä mig till en ormbunke med svans.

Om du tycker bilden ser suddig ut, så är det inte för att husse är en dålig fotograf, utan för att jag är en utomordentlig kamoflagekatt.

210920091220
“Sch, jag är inte här.” *smyger vidare*

Tyvärr blåste det så dant i dag att halva förklädnaden blåste bort. Husse erbjöd sig att tejpa fast den med silvertejp nästa gång. Jag avböjde hans erbjudande genom att visa mittenklon.

210920091221
“Nu får det vara nog för den här gången. Nu går vi in igen.”

21 september, 2009 Skrivet av | Okategoriserade | | 5 kommentarer

Missförstånd

Husse hävdar att han har bildbevis på när jag biter honom i handen. Själv hävdar jag att det bara är ett misse-tag. Ett grepp vi katter tar för att visa vår kärlek till vår människa. Tycker faktiskt husse borde uppskatta det.

200920091216
“Vadå biter? Jag kelar ju bara ser du väl?”

20 september, 2009 Skrivet av | Okategoriserade | | 4 kommentarer

Cirkus

Ja, det frågade en av grannarna husse om det varit. Någon hade nämligen krossat en spritflaska strax utanför vår port, så det låg splitter över hela gatan. Husse var jätterädd att jag skulle trampa i det, så han började plocka bort det värsta. Jag förstår inte varför man måste förstöra. *djup suck* Tänk om jag trampat i det där med mina tassar. *ryser*

200920091187
“Titta husse. En trasig flaska. Varför vill någon skada mig?”
200920091186
“Glaset ligger vid gräskanten och sopkorgen sitter precis innanför buskarna. Det går till och med att se den. Men tydligen var det för jobbigt för att kasta flaskan där istället.”

Men så hände det skojsiga saker också. Jag hittigade en flygande mumsbit, eller fjäril som husse säger. Själv hittade han en stickis som satt och halvsov på en blomma.

200920091188
“Otroligt husse, att du vågade gå nära den.” *hehe*

När vi gick runt ett par buskar så såg jag något mystistiskt. Antingen så var det en fågel som hade ätigt något olämpligt, eller så har det kommit otäckt vitt. Fast det måste varit väldans lokalt.

200920091185
“Hm, vita blad. Underligt. Det här måste undersökas.”

20 september, 2009 Skrivet av | Okategoriserade | , , | 5 kommentarer

Intrång

Vilken dag det har varit. Jag var fullt uppladdad och redo för en promenad med husse, som tyvärr inte riktigt vaknat än och glömde nästan öppna porten.

190920091172
“Men öppna nu då husse. Vi har mycket att göra.”

Väl ute så noterade jag två intrång på mitt revir. Först var det en grannkatt som vägrade förstå pikarna jag gav i form av morrande och jamande. Till slut fick jag tassgripligen jaga iväg skrället. Tyvärr så tyckte h*n att det gick alldeles utmärkt att gömma sig i mina buskar! *fräser*

190920091178
“Hallå där under. Försvinn från mina buskar!” (notera rest ragg)
190920091179
“Just precis. Tassa iväg du bara. Fast akta dig för brummisarna.”

Efter mycket fräs och jam, så tassade h*n iväg och försvann. Det var i alla fall vad husse trodde. Men så fick jag upp vittringen igen och gjorde en sådan kattrusning in i buskarna att jag skrämde halvt ihjäl husse. Katten smet in under bilarna på parkeringen och jag stod där och jamade allvar så h*n skulle förstå att det var mitt revir. Nästa steg var att fixa buskarna som h*n saboterade. *fnyser*

190920091180
“Typiskt. Nu måste jag rätta till allt igen. Då ska vi se, två grenar upp, två grenar ner, sju grenar åt höger…”

Jag hinner inte ens hämta andan, så kommer nästa sabotör. Den här gången var det en otäck skällis. Jag visade klorna för att verkligen inge respekt. Det fungerade utmärkt, för skällisen fortsatte bort med matte i släptåg. Men vilken trafik det hade blivit på mitt revir. *suckar*

Eftermiddagen var desto lugnare. Solen sken och husse stod och svettades i sin tjocka vinterjacka. *hehe*

Jag kollade alla buskarna så katten från morgonen inte hade haft sönder något mer. Men allt var lugnt, så det blev en sakta promenad runt kvarteret i solen. Jag passade till och med på att rulla lite.

 190920091182
“Åh så mysigt det är här.” *kurr, kurr*

Nu ska jag återgå till matskålen igen. Vi jamas senare.

190920091181
“Tassen till er kära vänner.”

19 september, 2009 Skrivet av | Okategoriserade | , | 3 kommentarer

Otroligt

Helt fankattiskt! Här har vi kissar som reser med klass. Dom har verkligen lärt upp sina människor väl. Det jamar jag bara.

 

See more funny videos and Cute Animals Videos at Today’s Big Thing.

18 september, 2009 Skrivet av | Okategoriserade | | 4 kommentarer

Full fart

Här händer det saker må jag jama. Morgonen började med en rejäl dos gos och kel med husse. Han var helt gostokig och ville inte sluta. Jag bestämde mig för att offra mig för den goda sakens skull. Snuffe var nämligen helt slutgosad och slokade med öronen.

Min morgonpromenad kändes något kylig. Husse blev blöt om fötterna och började frysa så in i norden, som han sa. Men efter ett tag så slutade han klaga. Troligen för han inte längre kände något alls i fötterna. Själv så skakade jag bara av det blöta från tassarna med jämna mellanrum. Gnällhusse.

e7143ca4ec5d4e35a367b8b6074cc9ae
“Men kom nu husse, så kallt är det inte. Du måste röra på dig. Titta på hur jag gör. Ett-två, ett-två…”

Så passade husse på att ta en riktig närbild på mig. Man kan säga att det var ett bra ögonblick. *hehe* Jag skrattar morrhåren av mig. Fattade ni? Ögonblick!

180920091164
“Mitt fina öga i profil. Det var inte helt enkelt att sitta stilla. Det jamar jag bara.”

Men det mest spännande var trots allt Snuffes promenad. Jag låter honom jama om det själv:

Jo, Sippo och husse hade precis kommit innanför dörren då jag smet ut. Sippo brukade nemligen ofta beretta om hur sköna deras promenader var och hans jobb som sekerhetskatt. Så jag blev lite sugen att testa sjelv. Plötsligt så hade husse satt på mig en sele och tagit mig utanför dörren. Det var jetteleskigt.

180920091168
“Hjelp, jag jömmer mig här bakom.”
180920091170
“Jag vill inte bli kattnappad! Husse, redda mig!

Först så var det ingen fara, eftersom jag fikk sitta i husses famn. Men när han släppigade mig på marken, då blev jag jetteredd. Det var så mycket konstiga dofter och så kom en okänd tvåbening och kliade mig mellan öronen. Hon ville sekert kattnappa mig. Jag blev så redd att jag nestan kissade i pälsen. Så försökte jag krypa in under husses tröja.

180920091171
“Husse sejer att jag förtjenar en tapperhetsmedalj, för jag var så modig.”

 

18 september, 2009 Skrivet av | Okategoriserade | , , , | 7 kommentarer

Jag blev omnämnd

Jag har redan jamat det en gång, men måste göra det igen. Wikki, Metros mästerkatt, har ju blivit alldeles intärn-ljuvad, eller vad det heter. En sån där räpårter skrev om henne. Jag nosade igenom hela artikeln och kände mig faktiskt lite avundsjuk på Wikki. Tänk vilken duktig katt som fick vara med i tidningen. Fast då såg jag att hon nämnt mig vid namn! *jättestolt* Tack ska du ha kattkompis. *nosbuffar ivrigt*

Under morgonpromenaden så hojtade plötsligt till om ollon. Jag blev ju alldeles generad och undrade varför i hela Jamlunda husse började prata snusk för. Men så såg jag hur han stod och nosade bland ett par trädgrenar. Det var ett helt annat ollon han snackade om. Jama om pinsamt! *tassen för ansiktet*

170920091154
“Hm, äter inte Piff & Puff sådana där? Ska vi skicka ett gäng till Gustav så han får lite lugn och ro?”
170920091155
Själv var jag upptagen med att inspektera andra ställen.

På vägen hem stötte vi på ena grannkatten. Jag intog svansberedskap och burrade upp svansen ordentligt. Sedan smög jag längs buskagen och lurade på inkräktaren.

170920091157
“Svansberedskap intaget!”

Plötsligt så drar husse lite i kopplet och säger att jag ska låta kissen vara. Vet ni, det gjorde jag också. Så husse och jag lät kissen ligga i mina buskar och mysa.

17 september, 2009 Skrivet av | Okategoriserade | , , | 4 kommentarer

Husse skäms

Oj vad det har gått vilt till här hemma. Jag hade precis bloggat klart och lag mig i vardagsrummet för lite välförtjänt vila. Husse sitter och pratar med sin husse, min gammelhusse, i telefonen. Plötsligt märker husse att hans TV inte vill vara med och leka längre.

Husse försöker med att koppla om alla femtielva sladdarna och stänga av och på all manicker, men inget fungerar. Plötsligt får husse ett smärre raserianfall och stampade i golvet, så vi katter nästan tappade morrhåren av chocken. Så rädda blev vi.

Efteråt så kröp husse runt på golvet och bad oss tusen gånger om ursäkt och sa att han skämdes jättemycket och att det inte var vårt fel. Snuffe godtog snabbt ursäkten då husse började vifta med ett garnnystan. Själv var jag lite mer reserverad. Man måste ju visa fasta principer.

Till slut så sätter sig husse vid datorn och ser jätteledsen ut. Till slut klarar jag inte av att se husse så ledsen, så jag hoppar upp på skrivbordet för att trösta lite. Vi gosade en stund och sedan la jag mig på hans arm och vilade. Han lovade att aldrig mer skrämma oss katter på det viset.

160920091147
“Om jag lägger mig här hos dig husse, känner du dig bättre då?”
160920091149
“Det är ingen fara husse. Jag förlåter dig. Kom här och låt Katten Sippo få ta hand… eh, tass, om dig.”

16 september, 2009 Skrivet av | husse | , , | 5 kommentarer

Ultra-katten

Jag har funderat lite i dag, på det som hände i går. Det blev ju lite otäckt när jag var tvungen att riskera svansen för att rädda husse. Men trots min heroiska insats så fick jag inte ens en bit kattgodis när vi kom hem. Tror inte det hade lika mycket med elakhet som med glömska att göra. Ibland glömmer husse diverse saker. En gång åkte han till macken för att lämna in en film. Med sig i bilen hade han då bara en soppåse. Filmen låg kvar hemma på hatthyllan.

Detta har fått mig att fundera på att byta ut commando-katten mot Ultra-Katten och gå ut om nätterna för att förhindra brott. Som hjälp har jag mitt ultra-jam och min ultra-fega partner, Snuffe.

160920091143
“Ultra-Snuffe skulle nog göra mest nytta om jag kastade honom i skallen på eventuella skurkar.

Då skulle människor och djur kanske bli så tacksamma att dom bjuder mig på lite kattgodis och andra godsaker. Jag skulle då inte tacka nej till en räka eller tre. Visserligen kan det bli lite problem när kvarterets lokala igelkottar ska betala mig med uppspydda maskar. *örk*

Fast först måste jag fixa till en kostym som jag kan gömma mig bakom. Annars blir det så jobbigt när jag är ute med husse, om alla ska komma fram och be om en tassograf.

160920091141
“Jag tror jag ska kalla mig för Ultra-Katten. Allt ska ju vara så ultra i dag. Fast först måste jag vila lite.”

16 september, 2009 Skrivet av | Okategoriserade | , | 2 kommentarer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 69 other followers