Soligt
Idag har det varit jättefint väder nästan hela tiden. Jag var så lycklig att jag bara var tvungen att dansa runt lite i det gräs som tittar fram allt mer. Husse gick med luvan uppdragen över skallen så han såg ut som en riktig skummis.
”Kom nu husse, det är jättemysigt här.”
Jag passade på att noggrant nosa på varje kvist och buske som jag hittade. Jag ville verkligen njuta av solen som värmde min päls. Det var så mysigt.
”Åh så skönt med lite sol.” *kurr, kurr*
Efter att området var kontrollerat och pälsen lagom varm, så var det dags att gå in igen. Väl innanför dörren möts vi av dagens slöarkatt. Snuffe. Den katten gör ju inget annat än att äta och sova. Jag måste tränat honom bra.

”Jaså, dags att komma hem nu va?”
Snuffe försökte förresten käka upp husses plastblommor igår kväll. Tror han hade varit och tjuvsniffat lite kattmynta…
Vad är detta?!
Husse visade mig den. Jag blir ju helt matt i pälsen ju…
Dumma snö
Jag är lite irriterad så här på kvällskvisten. Var nämligen på promenad med husse för att kolla utkanterna av området. Det kan hända så mycket otäckt då dom dumma lyktstolparna fortfarande inte lyser. Husse gick lite försiktigare idag än igår. Vis av erfarenhet skulle man kunna säga.
Själv så måste min erfarenhet tagit semester. För jag klampade nämligen rakt ut i snön. I början gick det bra för snön var hård och jag kunde gå på den. Tassade runt i sakta takt då plötsligt det säger plums!
Först försvinner ena tassen och sen följde den andra efter. När jag då försökte ändra riktning så plumsade även baktassarna i. Ytterst irriterande vill jag säga.
Hela vägen över gräsmattan lät det “tass tass PLUMS, tass tass PLUMS”. Detta följdes av kras, kras, kras. Det var husse som trampade rakt igenom snön hela tiden.
Jag tycker inte om snö. Dumma vita!
Gårdagen
Husse kom ju som bekant hem igår och luktade sticktant och katt. Nu har jag fått veta vad som har hänt. Husse följde med sin elaka bror som hade kattnappat sina katter för en tur till sticktanten.
Husse följde med som moraliskt stöd. Fast jag undrar lite för vem. Här kommer i alla fall bildbevis på kattnappningen. Husse påstår att dom är söta, men det säger ju människor om alla kattungar. *fnys*
Så måste jag ju nämna att jag varit en riktig goskatt i dag. Det var på eftermiddagen som vi kollade dom lokala buskarna ute som någon plötsligt ropade på mig. Det var en av husses grannar som ville hälsa. Eftersom hon nämnde mig vid namn, blev jag ju lite extra glad och bestämde mig för att visa min bästa sida. Mycket gos och nosbuffande blev det.
“Lite vitt finns det allt kvar…”
Vem släckte lyset?
I tassande stund har jag precis återvänt efter ett fruktansvärt äventyr utomhus. Jag märkte på husse att det var något som var lite annorlunda, men jag kunde inte sätta tassen på vad det var.
Plötsligt sätter husse på mig kopplet och börjar göra sig klar för att gå ut. Jag hade egentligen ingen tanke på en kvällspatrull, men om husse trugar så ska jag inte vara svårjamad. Det var då jag upptäckte vad det var som inte stämde. Hela området var nattsvart!
“Vem drog ur kontakten? Husseeee!!”
Direkt vi kom utanför huset så blev husse blind som en mullvad i solsken. Dom är väldans ljusskygga har jag hört. Husse slog på lampan som han har på kopplet och så bar det av. Det är ju så typiskt att allt det vita som tidigare lyst upp på kvällarna, nu hade smält bort. Det gjorde ju att husse såg sämre än vanligt, och det säger inte lite.
Själv hade jag inga problem med navigeringen då jag är katt. Husse var däremot lagom road när han lyckades trampa i två vattenpölar på raken. *hehe* Som om inte det räckte så hade det börjat frysa också, så vissa sträckor var täckt med sån där tunn is. Sån som man inte ens ser när det är ljust ute. Snacka om att husse fick fart på fossingarna när dom ville sticka åt varsitt håll.
Efter en stund så stannade vi och tittade upp mot himlen. Det var faktiskt jättefint när man nu kunde se alla stjärnor och sånt. Det varade i sju sekunder, sen blev jag rastlös och släpade husse vidare.
“Husse, ska inte den där lampan lysa?”
Vi gick en runda som jag inte gått på flera år. Hade totalt glömt bort att det gick att gå där. Medan jag nosade runt och kollade klösvänligheten i träden, så ringde runt och försökte få tag i en elektriker. När det var klart så insåg husse att det lilla nattseende han hade fått, försvann när telefonen lyste upp som en lampa. Jag fick noga lotsa husse runt alla träd, piskställningar och parkerade brumbrummisar.
På vägen hem hände något verkligen pinsamt. Jag tappade bort mig. Två gånger var jag på väg att springa in i fel portuppgång. Det var nog tur att husse var lite uppmärksam, annars hade det kunna bli genant när inte nycklarna hade passat.
Jamat lugnt i dag
Den här dagen har varit nästan helt händelselös. Jag tog ett par varv runt gräsmattan utanför, för att schasa bort det otäckt vita. Det verkar som om gräset håller på att vinna mark nu.
Jo, husse försvann en stund på kvällen. Tänkte inte så mycket på det. Men när han kom hem, så luktade han sticktant och katt!
Det gillas inte av undertecknad katt. Jag tänker inte jama med honom fören imorgon bitti. Så det så.
Lite varmare ute
Äntligen kommer det lite härlig värme. Med extra jamning på lite. Stack nosen utanför dörren på eftermiddagen för att ta en stärkande promenad, eller paower-wålk som vissa människor kallar det.
Började med att göra husse lite förvirrad när vi stod vid buskarna. Jag kunde nämligen inte bestämma mig om jag skulle hålla mig på den snöfria vägen eller om jag skulle ta och tassa runt i det vita. Det slutade med att jag släpade med stackars husse i jättedjup snö.
“Hm, ska jag, eller ska jag inte…?”
Själv hade jag det rätt bra eftersom det vita hade försvunnit precis vid husväggen. Det passade mig utmärkt. Jag tassade runt på det härliga och ytterst välsmakande gräset. Verkar som hundar undviker att svansa runt min husvägg när det ligger vitt ute. Antagligen så vågar dom inte släpa ut sina människor i det vita. Så går det när man låter människan bestämma.
“Okej, jag går väl då. Men husse vad
gör du ända där borta?”
“Åh så härligt med lite grönt ute.”
“Det dumma vita nu försvinner
då äter jag gräs om jag hinner.”
-Sippo, gräslig katt.
Väldans vitt ute
Nu har det kommit ännu mer otäckt vitt ute. Det verkar inte finnas någon hejd på det hela. På grund av allt detta vita så har jag stannat inne mest idag. Jag lurade till mig en kort promenad på eftermiddagen, men det var inte så vidare kul ute. Alla mina stigar var igenplogade så det var jättehöga snövallar som blockerade min väg. Snäll som jag är så ville jag inte riskera husses hälsa och skor genom att tvinga honom igenom allt det där.
“Kom igen nu husse, skynda dig.”
Det blev en runda runt cykelstället och lyktstolpen. Inte ens mina favoritbuskar kunde jag undersöka för allt det vita. *mutter*
Så har jag något viktigt att jama om…
Chinook och Cherokee har försvunnit.
Det var Babsan som frågade mig om jag sett någon av dom, men det har jag ju inte. Det slog mig då att det var förärligt längesen jag hörde dom jama. *vankar oroligt*
Babsan är jätteledsen över att hennes pojkvän har försvunnit. Skänk den lilla fröken ett vänligt jam eller två.
Information kan lämnas här eller till Babsan.
Mera otäckt vitt
Usch och fy! Jag trodde att vädret hade blivit lite bättre sen senast, så jag tjatade till mig en promenad med husse. Jama om chocken jag fick när vi kom utanför porten!
Som om inte det räckte, så stod husses tokiga bror och kastar snöbollar på oss!! Vad får inte en stackars katt stå ut med idag?
“Brrr, dom där buskarna går jag inte in i.”
“Trädklättring blir det visst inte heller…”
“Hm, fortfarande tomt här under.”
När jag står som bäst och undersöker mitt revir, så hör jag underliga ljud. Först var jag orolig för att husse ätigt något olämpligt, men det var hans brorsa som kämpade med sin snögubbe…
När jag väl plumsat färdigt i all snö och undersökt viktiga buskar och snögubbar, så var det dags att återvända hem. Vi hinner knappt innanför dörren innan husse sticker igen. Inte ett ord sa han heller. *fnys* När han äntligen kom tillbaka så hade han köpt mumsiga revbensspjäll som han glufsade i sig utan att bjuda. Fast det gjorde nog ingenting, för husse lyckades få mer ben än kött i munnen. Så jag fick roa mig med det som fanns i hemmet. En papperskasse!
Otäckt vitt!
Första gradens svansvarning! Det bara vräker när massa otäckt vitt. Jag tyckte inte det såg så farligt ut genom fönstret. Men när husse väl fått på sig alla kläder så hade landskapet utanför förändrats radikalt, eller radiKALLT borde jag kanske säga. Jag släpade husse till min gräsplätt för att kolla så allting var okej. Det var det inte. Det här var vad som väntade mig där… *mutter*




