Mitt skydd för kvällen
| “Äntligen får man vara i fred”.” |
“En liten låda gjort av papp
räcker utmärkt för en katt.”
-Sippo, pappkatt
Frost
På grund av husses slapphet så har jag missat att informera världen om vad som hänt. Men här kommer en uppdatering.
Vad är det för fel med vädret egentligen, va? Ena dagen är det fint och skönt ute, dagen efter ser man grannkatten klamra sig fast vid en lyktstolpe för att inte blåsa bort. Själv är jag ju väl förankrad vid husses sida. Men det hjälper inte när vinden kommer från fel håll och blåser rakt in under svansen. Kallt!
“Ensam stod jag mot flockens krax
passa dig fågel, snart är det dags
att slå dig på näbben ditt fräcka fä
då går det snabbt, du hinner ej…mä”
-Sippo, katt med frostskadad poetisk ådra.
Många mumsisar
Först en snabb rapport om gårdagen.
I går fick vi veta varför en av grannkatterna förföljer oss om kvällarna. Hans matte sa att han älskar ficklampor. Det förklarar varför han ligger och smyger i buskarna. Trodde ett tag att han var en sån där snuskkatt som man hört jamas om och han var ute efter mig. *skak, darr*
Så till dagens barvader.
| “Klara, färdiga…” |
| “GÅ” |
| “Kom här lilla mumsbiten” |
| “Hoho, vart tog du vägen?” |
Fick inga den här gången heller. Måste erkänna att det känns lite pinsamt. Fast till mitt försvar har jag ju en elefant att släpa på.
Utöver detta så har jag även uppfunnit ett nytt yrke för mig.
Nosolog.
“Katt med begåvad nos som spårar upp saker och händelser.”
“Kallt om tassen trots värsta stassen. Med nosen i backen får jag fågelskit i nacken…”
-Sippo, frustrerad katt.
Mjölk e gott
Jag vet att jag inte borde. Men hur ska en katt kunna motstå ett glas med mjölk som bara står där på bordet? Jag gillade inte kattmjölken som husse köpte nämligen, så vad gör man inte för att få sig en tass med mjölk? I bland händer det att jag spiller lite, fast det får husse ta hand om.
| “Så ända ner med tassen…” | *slurp* “Mjölk e verkligen gott” |
God Jul
Det vill vi önska alla katter runt om. Ta det lugnt med sillen och tassa försiktigt runt grötfaten. För att visa att vi verkligen förstår hur jul traditioner kan missbrukas, så ställde vi upp på ett foto.
| “Inte nu igen…” *mutter mutter* |
| “Eh, vad gör du husse?” |
Här kommer vår variant på “Bjällerklang” som husse hela tiden går och nynnar på. Jag blir alldeles jamig mellan morrhåren på den låten!
“Jam å kurr, jam å kurr, hördes i från sjön.
När husse ger oss kram å kel, så känns det som en dröm. TJO!”
En lugn dag
I dag har jag bara varit ute ett par gånger och vädrat pälsen och sträckt på tassarna. Vädret har väl inte varit det bästa direkt. Värst är den där hemska blåsten som ruffsar min fina päls. *mutter*
Hittade en stor gräsmatta som jag var tvungen att inspektera. Nu var det verkligen tur att husse hade sin lampa med sig, det var nämligen becksvart och fullt med hål i marken. Husse grymtade som en gris när han plaskade runt i leran. Själv hade jag jättekul och ville gärna gå lite längre bort. Men då sa husse stop, och släpade mig hela vägen tillbaka. Jag tycker inte om att bli släpad.
Det här med julen
Räcker det inte med att alla tvåbeningar blir komplett galna och klär ut sig på olika sätt? Måste man dra med sin stackars katt i eländet också?
| “Jag känner mig helfånig.” *mutter* |
| “Nej, jag tänker inte se söt ut.” |
Blött överallt
Den här dagen har då inte varit något kattväder, det jamar jag bara. Började morgonen med att släpa husse ur huset för en promenad. Efter ett tag insåg jag att det var kattans blött ute. Kunde knappt nosa på en buske utan att få blött i hela pälsen. Vi gick in och somnade båda två.
Ett par timmar senare tyckte jag det fick vara nog. Nu var det dags för ny promenad. Det krävdes en hel del fräs och jam, innan husse behagade röra på sig. Sur var han också. Trodde nästan han skulle få sådan där “hjärninfarkt” eller vad det heter.
“När det regnar och är blött, är det okej att bli trött.”
-Sippo, fuktskadad katt.
Jag är upplyst
Husse har återigen köpt massa blinkande och lysande saker. Jag ser ut som en såndär julgran som finns i området. Massor med lampor. Husse påstår att det är för att skydda mig, men jag tror faktiskt att han har köpt allting för att han själv inte ska snava och slå sig.
Så i dag köpte husse en slags strålkastare som han klistrade fast på koppelvindan. Rätt skönt, för då ser han vart han trampar och låter förhoppningsvis min svans vara i fred. Så köpte han en liten blinkande sak som skulle fästas i halsbandet. Den höll i hela 49 sekunder innan den gick i två delar. Sen gick den i tre och fyra delar. Ungefär då gav husse upp.
”Bjällerklang bjällerklang, vilket kattans larm…”
-Sippo, din ljusglimt i mörkret.



