Blött inne, blött ute.
Inget vidare väder för en katt. Men jag fick offra mig för husses skull, han ville så gärna gå ut och lufta sig. Det var blött och trist ute. Vi gick en sväng bort till cykelgaraget för att se om vi kunde hitta en cykel åt mig och husse. Han funderar lite på att börja cykla ibland. Själv var jag lite fundersam, katt på cykel skulle ju se lite dumt ut. Fast man vet ju aldrig.
Nu blev det inte så mycket att kolla cyklar, jag blev nämligen lite ivrig i mitt arbete som säkerhetskatt och skulle kontrollera taket. Tyvärr så tyckte husse det var en dum idé och drog i kopplet. Resultatet blev att jag hängde med en tass om takbjälken och jamade på hjälp. Dumma husse. Jag är ingen cirkuskatt. Inte utan betalning i alla fall. |
| “Hur löser jag det här nu då?” |
Passade även på att undersöka dom lokala stuprören. Jag hörde nämligen ett rykte att man kan beställa mat ur dom. Det funkade inte alls. Någon försökte lura mig.
 |
| “En grillad anka med gräs, tack.” |
När vi sedan kom in så började husse laga mat till sig själv. Vi katter fick nöja oss med det där som kallas torrfoder. Tyckte att husse kunde bjuda på lite extra eftersom det är kattens dag. Antar att jag får nöja mig med kycklingen vi fick härom dagen.
Efter intagen måltid så gick alla och slängde sig framför TV’n. Jag blev lite rastlös efter en stund och ville gå ut, fast husse vägrade. Jag jamade så högt jag kunde och till slut så började han jaga mig med blomsprutan. Jag blev alldeles fuktskadad och tog väldigt illa upp. Nu är man inte säker för det blöta varken inne eller ute. Borde finnas en lag mot blomsprutor. |
| “Fruktansvärt vapen.” |
Lite pinsamt
Dagens första promenad började alldeles utmärkt med att jag jagade bort grannkatten från mitt promenadstråk. Nyfikna tjejer alltså.
Eftermiddagspromenaden var mindre lyckad. För det första så ramlade det ner massa vått hela tiden. För det andra så träffade vi grannen som nu inte hade sin katt med sig, utan en stor hund.
 |
| “Vad vill den där stora besten mig?” |
Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen. Jag var ju lite nyfiken på den där hunden, men samtidigt vet man ju att hundar är lite lömska av sig. Jag höll precis på att gå fram för att ta en närmare titt, då besten plötsligt vänder sig mot mig och stirrar med sina läskiga ögon.
Manlighet i all ära, men inte katten tänker jag gå nos mot nos med en stor hund heller. Jag la i högsta växeln för att sprinta bort en bit och planera eventuellt anfall. Tyvärr så hade husse lagt i spärren i kopplet, så plötsligt tog det tvärstopp och jag gjorde en frivolt och landade rakt i en vattenpöl. Det blev väldans blött.
Husse som misstolkat situationen, trodde jag var rädd och behövde tröstas. Så han lyfte upp mig i famnen och kramade och klappade mig. Han sa att hunden inte alls var farlig. Ursäkta?! Den var på god väg att sätta tänderna i mig. Förresten var jag inte rädd, jag kände bara för att sprinta en liten bit. Intervallträning ni vet.
Ska möjligen kontatka en advokatt och diskutera eventuellt skadestånd för kränkning och blöt päls. Återkommer.
Väderleksrapport och Lussekatter
I dag var jag bara tvungen att gå ut på patrull. Husse började bli orolig för mig, eftersom jag hållit mig inne i ett par dagar. Men vilken katt vill gå ut i grå gegga som fastnar överallt? Inte jag i alla fall. Men nu var det dags att dra på sig selen och börja jobba.
 Vi börjar med att konstatera att nästan allt det vita har försvunnit. Min osvikliga kattinstinkt säger mig att den har blåst bort. Det blåste så hårt att jag nästan tappade svansen. Jag jamade till husse att säga till mig om svansen skulle börja lossna. |
| “Jag har hittat lite kvarglömt vitt.” |
Lite av det vita låg envist kvar på marken. Men jag misstänker att även det snart försvinner. Annars får jag anställa en hund till att äta upp det. Dom äter ju allt.
 Passade även på att ge buskarna en omgång. Nu var dom inte så stöddiga utan det där vita på sig. Jag jamade ut dom efter noter, men gensvaret var tämligen litet. I vilket fall så fick jag vara i fred för dom. |
| “Nu är ni inte så stöddiga va? Va?! |
Angående Lussekatter, så var det i dag sista dagen man kunde rösta. Husse berättade att han hade hört ryktas om flera bekanta och även obekanta, som röstat på mig. Det tycker jag var snällt. Jag vill rikta ett uppriktigt jam till alla som ställt upp.
Nu är det bara att vänta tills den 1:a December. Då börjar nämligen Corren att sätta ut en katt varje dag i tidningen. Jag antar att det börjar med kissen som kom sist. Hoppas jag inte hamnar där…
Blask och slask
Tittade ut genom fönstret på morgonen och såg att nästan allt det vita hade försvunnit. Först jamade jag en liten sång för den kommande sommaren, men sedan insåg jag att det vita nu bara hade förvandlats till grå gegga. Usch!
Jag tycker visserligen inte om när man får frost i nosen eller vitt i öronen, men jag vill absolut inte gå ut i något som ser ut att kravlat ut ur kattlådan. Tror det blir en innekväll i kväll.
Hämd
När jag var ute och trampade runt med husse i det vita, så kunde jag inte sluta tänka på det lömska angreppet från igår. Vi hade precis kommit ut då jag började spana efter den skyldige.
Det var en liten bit hemifrån som jag såg en nära släkting till förövaren. Jag tyckte det var dags att slå ett slag för alla katter som fått vitt kastat i nacken.
 |
| “Dumma buske, här får du.” |
 |
| “Muckar du också gräl va? Här får du.” |
 |
| “Sådär, nu vet dom vem som bestämmer.” |
Det ska inte komma några kattans buskar och slänga vitt omkring sig. Nu kanske dom tänker sig för nästa nästa gång, innan dom ger sig på en oskyldig katt igen.
Brrrr, kallt.
Husse vägrade in i det längsta att låta mig gå ut. Jag jamade i flera timmar för min sak, men jag skulle antagligen fått vettigare svar av en sten. Husse påstod att det var jättemycket vitt ute och att jag inte alls skulle gilla det. Jag fnös bara åt hans dåliga ursäkter. Om husse inte kan klä sig, så är det ju inte mitt fel heller.
Husse slängde på sig kläderna och tog fram selen. Faktum är att husse svettades så mycket i alla kläder, att han ville ut fortast möjligt. I processen så ströp han mig nästan med kopplet. Jag ser ett skadestånd vid horisonten.
 Vädret utanför gav mig faktiskt lite av en chock. Husse ljög inte, marken var täckt med otäckt vitt och det kom bara mer från himlen. Tappade nästan sugen, men ville ändå gå en snabbis bakom hörnet. |
| “Inte kallt om tassarna, inte kallt…” |
 Lite svårt var det allt att lukta på grenar och gräs. Fick bara massa vitt i snoken och kallt blev det. |
| “Fryser inte, fryser inte…” |
Jag började tappa sugen efter en liten bit. Men husse envisades med att vi skulle titta lite till innan vi gick in. Jag antar att det inte hade ett dugg att göra med den stinkpinne han gick och puffade på.
 |
 |
| “Fin buske. Ska bara titta lite…” | “Yikes! Kallt. Dum buske, stygg buske. Fy” |
Efter en rejäl promenad i snö som räckte mig upp på magen, så ville jag inte alls vara ute längre. Jag hade sådan hemlängtan, att husse nästan åkte kana efter mig. Jag är inte så säker på att jag vill ut senare i kväll. Brrrrr.
Jag är kelig
Jag var en liten kelgris i dag. Husse och jag var ute på eftermiddagen och vandrade runt lite. Det var på vägen hem som jag såg att det var någon som kom gående åt vårt håll. Först tänkte jag sticka och gömma mig, men plötsligt så ropar tvåbeningen på mig.
Åhh sån gosig tjej. Hon lockade och pockade så jag jag blev helt snurrig i bollen. Dessutom var hon en fantastisk pälskliare. Det var så skönt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Så tyckte jag att hon luktade lite kattfröken också. Inte för att jag bryr mig om sånt.
Vi pratade en stund med varandra. Husse stod mest och mumlade en bit bort. Tur var nog det. Varje gång husse träffar nytt folk, så blir han nervös och säger fel saker. En gång hos sticktanten sa han en sak men menade en helt annan. För ett ögonblick trodde jag att husse skulle få sprutan i ögat.
Nu stod han bara en bit bort och försökte se normal ut. Ganska svårt då han hade luvan nerdragen och kragen uppfälld. Det är knappt att jag själv känner igen honom när han har det så.
Jag var ju bara tvungen att stryka mig mot henne ett par gånger för att visa att hon var klart godkänd. Ett tag funderade jag på om husse också skulle ta och stryka sig mot henne. Men då skulle han antagligen blivit ihjälslagen.
Trädklättring
I dag bestämde jag mig för att ta ett ordentligt träningspass med husse. Vi började med att gå fram och tillbaka utanför porten. En del kanske tror att jag hade beslutsångest, men jag tränade bara upp husses lokalsinne.
Sedan tog vi ett par varv på gräsmattan. Där övade jag teränglöppning genom buskarna. Husse uppskattade inte alls att få grenar i ögat. Varför ska han ha dom där för?
Det var när vi kom på andra sidan garaget som det blev riktigt intressant. Det vimlade nämligen av flygande mumsbitar. Jag kunde inte bara hålla mig, utan var tvungen att springa upp för ett par träd. Normalt så brukar husse dra i kopplet så jag inte kommer ända upp, men den här gången var han inte snabb nog.
 |
 |
 |
 |
 När jag väl var uppe, så var det inga problem att bedriva spaning mot mumsbitarna. Det var en mumsbit som vägrade att fly. Jag spanade länge och började sedan smyga mig framåt. Jag var verkligen imponerad av modet hos den lilla fjädervippan. |
| “Komsi lilla mumsbiten..” |
 Det var först när jag hade lugnat mig lite, som jag insåg misstaget. Det var ingen mumsbit jag smög på, utan ett dumt löv som fladdrade i vinden. Borde väl blivit misstänksam eftersom den varken lät eller luktade. |
| “Nu har jag dig snart…” |
Efteråt var jag så generad att jag inte ens brydde mig om att jama åt husse att sluta skratta. Det är inte lätt att vara katt alla gånger ska jag säga. Fast värst var det på vägen hem. Jag hittade nämligen en mumsbit på marken. Eller snarare, resterna av den. Givetvis ville jag undersöka saken närmare, men husse fick frispel och släpade bort mig. Förstår mig inte på husse i bland.
Tack alla snälla
Ett stort mjaou, vill jag ge till alla som håller tassar och tummar för mig. Jag trodde inte att det fanns så många som hejjade på mig. Snart blir man väl rikskändis. Då ska jag flytta till ett jättestort hus med flera våningar. Om husse fortsätter att sköta sig, så kan han få bo i skafferiet. Då behöver han inte gå så långt för att ge oss mat.
Dagen har annars varit rätt så lugn. Lyckades tigga till mig en promenad innan husse skulle i väg. Vi gick runt området lite och kollade nya spännande grässtrån och kvistar.
 |
| “Mums! Gott, gräs.” *tugga tugga* |
När husse kom hem på kvällen, så hade han med sig flera kassar och påsar med massa saker i. Snuffe och jag började genast undersöka vad som var i dom. En av påsarna kände jag igen. Det brukar betyda att husse har med sig leksaker till oss. Det var visserligen inga leksaker, men en desto viktigare sak till mig.
Husse har ju som bekant rätt svårt att låta bli min svans på våra kvällspromenader. Trampar han mig inte på svansen, så är det tassen. Så nu hade husse köpt ett halsband som både lyser och blinkar. Det tycker jag alla katter borde ha. Vi syns ju inte så bra i mörkret, dessutom så blir ju tvåbeningar nästan blinda så fort dagsljuset försvinner. Märkilgt.
Alla är emot mig
 Så har det blivit kväll då. Jag tänkte ta mig en liten sväng i området innan natten. Men husse hade inte alls någon lust med att klä på sig massa kläder och gå ut. Trots att jag bönade och bad. Försökte till och med roa husse med att killa honom under armarna. Fast då får man vara beredd på att ducka efteråt. Han är lite känslig där, min husse. |
| “Ehm, jo. Jag vill gå ut.” |
 |
| “Snääälla husse. Bara en liten sväng.” |
Men husse var hård som sten. Ingenting funkade. Så till slut gav jag upp och kröp upp i tvättkorgen för att sova lite. Det kunde han ju inte ha något emot.
 |
| “Suck, ingen tycker om mig.” |
Där låg jag en stund och hade det mysigt. Men jag ville fortfarande ut på promenad. Så jag bestämde mig att försöka med husse en gång till. Han hade kanske ändrat sig nu.
Tyvärr så var husse lika envis som sist, så jag gav upp och gick tillbaka till tvättkorgen för att sova vidare. Vad ser jag då? Jo, en Snuffe som tagit min plats! Jag blev så paff att jag totalt glömde bort att kasta ner slyngeln. Det slutade med att jag gick och la mig på skrivbordet hos husse. Inget går som jag vill i kväll.
 |
| “Din rackars plats-tjuv!” |
Om mig
Du kan även följa mig och se mina senaste uppdateringar via Twitter: kattensippo
Våren 2001 flyttade jag hem till min husse. Det har gått upp och ner genom åren, men i slutänden så håller vi alltid ihop.
Jag har gått commandoskola för katter i Jamhult och är färdiglärd Nosolog med buskologisk inriktning. Jag älskar promenader i koppel och brukar tvinga ut husse så mycket som möjligt. Jag är även säkerhetskatt för området med inriktning på brunnslock. Så jobbar jag även deltid som jourhavande kompis för Masken Börje.
Katten Gustav- Wikipedia – Metros Mästerkatt
- Hej Eukanuba, kan vi få bli nästa?! 8 februari, 2012
- En annan bokhylla… 8 februari, 2012
- Nästa halva av kattbokhyllan 8 februari, 2012
-
Senaste kommentarer
Rachid on Lite trött Denise on Sugmonstret anfaller Berok on Regn och rusk Mihai on Sugmonstret anfaller Beyda on Pälsvård Tabatha on Om mig Celeste on Ett inlägg från Wikki Max on Som ett brev på posten - Min youtube kanal
- MOV_0003.mp4 KattenSippo
- Till minne av SnuffeTill minne av Snuffe From: KattenSippo Views: 236 1 ratings Time: 04:58 More in Pets & AnimalsKattenSippo
- video-2011-10-07-14-44-13.mp4video-2011-10-07-14-44-13.mp4 Sippo leker lite med sin nya leksak - en pipande myntamusling. From: KattenSippo Views: 78 1 ratings Time: 00:37 More in Pets & AnimalsKattenSippo
- Snuffe leker 2.mp4 KattenSippo
- video-2011-05-22-19-57-05.mp4 KattenSippo
Bloglovin’
-
Följ mig via RSS
